---


De flesta vårdlärare tänker på APL som en plats för lärande, växande och professionell utveckling. Men för en icke obetydlig andel studenter är klinisk praktik också en plats där de utsätts för våld från personal: sjuksköterskor, undersköterskor och andra yrkesverksamma som borde vara förebilder.


Frågan är om svensk vårdutbildning tar detta på allvar.


Omfattningen är större än vi tror


En tvärsnittsstudie från Australien publicerad i Journal of Advanced Nursing ger en bild av problemets omfattning. Johnston och kollegor (2024) kartlade arbetsplatsvåld som sjuksköterskestudenter upplevt under klinisk praktik. Resultaten visar att en betydande andel studenter rapporterar våldsincidenter – och att mörkertalet sannolikt är stort eftersom många inte rapporterar av rädsla för repressalier eller för att de inte vet vart de ska vända sig.


Studien identifierade flera bidragande faktorer: otydliga roller, bristande handledarstöd och en kultur där tystnad uppmuntras. Särskilt utsatta var studenter som genomförde APL på akutmottagningar och inom psykiatri.


Våldet tar olika former


Gigli och kollegor (2024) undersökte i Nurse Educator hur sjuksköterskestudenter på avancerad nivå upplever arbetsplatsvåld under sin kliniska utbildning i USA. Deras studie visar att våldet sällan är fysiskt. Det handlar oftare om verbala kränkningar, nedvärderande kommentarer, utfrysning och systematisk ignorering. Flera studenter beskrev hur handledare eller annan personal öppet ifrågasatte deras kompetens inför patienter eller kollegor.


Den kanske viktigaste iakttagelsen är att våldet ofta normaliseras. "Det är bara så det är på en vårdavdelning" var en återkommande kommentar från studenterna – en inställning som riskerar att föras vidare in i yrkeslivet.


Vem tar ansvar — och vem faller mellan stolarna?


Dafny och kollegor (2025) publicerade i Journal of Clinical Nursing en studie som undersöker hur olika aktörer – utbildningsinstitutioner, vårdgivare och studenter själva – hanterar arbetsplatsvåld under APL. Resultaten visar att konsekvenserna sträcker sig från minskat självförtroende och sämre inlärning till att studenter överväger att lämna utbildningen.


Studien pekar på en brist på tydliga ansvarsförhållanden. Vem ansvarar för studentens säkerhet under APL? Utbildningsanordnaren? Vårdgivaren? Handledaren? När ansvaret är otydligt är det studenten som blir lidande.


Vad betyder detta för vårdläraren?


Även om denna forskning inte är svensk, är miljöerna – västerländska sjukvårdssystem med liknande hierarkier och utbildningsstrukturer – direkt jämförbara. För vårdläraren finns konkreta handlingspunkter:


1. Förbered studenterna innan APL. Berätta att arbetsplatsvåld kan förekomma och att det inte är studentens fel. Ge dem en tydlig kontaktperson om något händer.


2. Fånga upp det som inte sägs. Om din skola inte systematiskt följer upp studenters APL-upplevelser när det gäller arbetsmiljö och bemötande, börja med det. En enkel anonym enkät efter varje APL-period kan ge information som annars aldrig når lärarrummet.


3. Tydliggör ansvaret. Se till att det finns skriftliga överenskommelser med APL-platserna om vem som ansvarar för studentens psykosociala arbetsmiljö. En handledare med "övergripande ansvar" är inte tillräckligt.


Forskningen är tydlig: arbetsplatsvåld mot studenter är inte en olycklig bieffekt av klinisk utbildning – det är ett strukturellt problem som kräver strukturella lösningar.


---